Hej måndag!
Jag sitter hemma vid köksbordet och försöker vakna till i min förkylningsdimma. Blev dunderförkyld i mitten på förra veckan och har sedan dess pendlat mellan halsont, heshet, trötthet, tungt huvud och snutit sönder näsan. Det klassiska.
Utan att förstå hur det gick till så vaknade jag först vid tiosnåret idag, helt utslagen. Så lyssnar på kroppens uppenbara behov av att vila och jobbar hemifrån idag.
Försöker för övrigt att sitta lugnt i båten då det är mycket runt omkring mig som pågår just nu, jobbmässigt. Människor säger upp sig, jag har tagit flera stora beslut som innebär förändringar inför 2017 och det rör på sig överlag i branschen.
Det är intressant hur saker och ting sällan händer ensamma – börjar det röra på sig på ett ställe så följer flera efter. Jag ska berätta mer om vilka beslut jag tagit och vad det kommer att innebära, men det är ett par saker till som behöver falla på plats först.
En annan sak jag tänker jag på är hur otroligt dåligt självförtroende jag haft de här hösten. Det har verkligen vacklat och jag har haft enorma katastroftankar kring det mesta. Det är något nytt för mig som brukar känna mig ganska trygg i mitt självförtroende, men de senaste månaderna – inte alls.
Har på riktigt haft stunder där jag känt mig värdelös på jobbet och att jag aldrig mer kommer att få ett jobbuppdrag. Att allt kommer att försvinna.
Livet alltså.
Är sugen på att börja i terapi igen efter mer än två års uppehåll. Behovet börjar formas och jag vill nog hitta en terapeut som är lite mer på och ”aggressiv” än den jag hade när jag var sjuk i utmattningsdepression. Nu behöver jag någon som kan utmana mig på ett annat sätt än då.
Åhja. Det blev ett ordbajs här i brist på annat. Tack för att ni orkade läsa ända hit! och känner du som läser för att ordbajsa en skvätt – gör det!
Uppskattar så när ni delar med er av era tankar och känslor.
Vi avrundar med en bild jag hittade hos Anja. Jag och min älsklingsgulle Lily hänger.
Kram!